Bröllop på Kreta

Bröllop på Kreta
Önskar ni att allt är bokat och klart när ni väl anländer till Kreta för er vigsel har ni hittat rätt!

tisdag 20 december 2011

Tyst i klassen...

Igår hölls det föräldrarmöte i skolan. Ja mitt på dagen klockan 12. Så av 19 barn var det typ 10 föräldrar. Finns ju dom som jobbar, hello.
Fröken var mycket nöjd med klassen och barnen. Bara ett litet problem där hon behövde vår hjälp. Barnen måste lära sig att vara tysta när någon annan pratar och att vänta på sin tur. Det var för mycket prat-i-mun-på-varandra.
Jag som enda utlänning i klassrummet tänkte tyst för mig själv att vi snackar ju om 19 grekiska barn. Som är omgiven av föräldrar, syskon, släktingar och vänner där alla alltid prata i mun på varandra. Barn gör inte det föräldrar säger, barn gör det som föräldrarna gör. Alltså pratar och pratar och väntar inte på sin tur. Jag har vid många middagar hos svärföräldrarna stannat upp och funderat "vem pratar hon/han egentligen med" för svärmor matar på om sin värk i sina ärmar, medans svärfar då lämnat ämnet och är inne på olivoljepriset och Giorgos har slått på TV och snackar skit om landets politiker. Det hoppas hit och dit, byts ämne och ingen får pratar till punkt. Såna förebilder har barnen. Stackars fröken Katerina säger jag bara. Om ni minns i höstas på uppropet i skolan och klassuppdelning kan jag bara säga att vi drog ingen nitlott vid val av fröken i alla fall. En riktig pärla till fröken. Tycker i alla fall jag som utlänning. Jättelogiska saker, förklaringar, tankesätt och undervisningar. Jag är mycket nöjd och glatt överraskad över Kyriakos skola och undervisning. Visst finns det mindre bra saker och ja vi sitter varje eftermiddag 1 timme och tjatar med läxor men jag tycker det går bra. Men ja det ska bli härligt och skönt med ett 2 veckor långt jullov. Under jullovet ska vi ta en snabbkurs här hemma i det där med att lyssna, vara tyst och låta de andra prata till punkt.
Inkluderat pappa Giorgos tack!!

2 kommentarer:

Sanja sa...

Hahahaha Amen!

Tina sa...

Ungefär det fick jag också höra under något föräldramöte i Grekland. Men varje gång jag besökte skolan sprang ungar omkring och skrek. Och fröknar skrek tillbaka. Till och med rektorn skrek. Och jag kan ju inte låta bli att charmas av det. Är jag helt sjuk i huvudet?