Bröllop på Kreta

Bröllop på Kreta
Önskar ni att allt är bokat och klart när ni väl anländer till Kreta för er vigsel har ni hittat rätt!

lördag 12 november 2011

Vår dotter.....

- Jag vill också leka med de stora barnen på torget. Aj så körde jag trynet i asfalten men lika glad och tuff är jag för det!!!


- Mamma sa till Kyriakos att skratta sa gluggen syns. Jag gör likadant fast att jag inte tappat någon tand. Jag är bra på att apa mig och härma efter storebror.


-Mamma säger att även när jag sover så sover jag med ett öga lite öppet. Kan ju vara för att jag är så nyfiken och inte vill missa något.





Jag brukar säga att våra barn är så klart "grekiska-svenska" en blandning gjord av en grek pappa och en svensk mamma. Men fördelning blev nog lite konstig för det verkar som om Kyriakos fick allt det svenska och dottern fick allt det grekiska. Visst är min son livlig men han är annars väldigt svensk, säger alla greker i alla fall. Han älskar sin mormor, morfar, morbror Krille, sina svenska fotbollströjor, svenska böcker, svenska skolan med fröken Sofia och frågar alltid om vi har pengar nu så vi kan flyga till sverige.


Sen kommer lillasystern. Hon måtte vara helt grekinna, inte en minsta droppe svenskt blod i sig. Åh herregud, hur ska jag klara av henne? För henne är allt svart eller vitt, solsken eller regn, bra eller dåligt. Finns inget lagom och mellanting. Nej hon har en vilja av stål och är en sån unge som lägger sig ner i affären och skriker över alla saker hon vill ha. Men gud tänker ni. Ja så tänkte jag också som mamma till Kyriakos som lugnt och fint gick runt i affärer utan att röra minsta sak. Trodde det var min grej det här med uppfostran och var inte alls orolig när barn nummer två kom. Men aj så fel jag hade. Denna lilla dam har fått samma typ av uppfostran men tolkar det på sitt egna sätt tror jag. Sen har hon fått sitt namn efter farmor som har röstkapacitet för 50 greker. Vi brukar skämta om att hon inte behöver telefon för skiker hon så hör vi henne ändå 2 mil bort. Denna röstkapacitet har följt med namnet Chrissi och jag ljuger inte när jag skiver att vissa dagar har jag stoppat i öronproppar. Ja sant, det blir liksom ett sånt skönt lugn och inget skrikande som skär igenom öronen. Vintertid med mattor inomhus är det bättre men under sommaren när hennes sköna iiiiiiiiiiii-ljud, läs skrik, skär igenom huset har jag varit rädd för att fönsterrutorna skall gå sönder.


Sen är hon barn nummer två och förmodar att de flesta småsyskon verkar vara mycket "klyftigare". Då menar jag att de tittar ju på det större syskonet och lär sig allt snabbare. Både det som är bra och det som är mindre bra.


Storebror har aldrig varit någon kvällmänniska, nej då, han går och lägger sig med de svenska barnen, alltså runt 20 tiden. På hans egna dop var han 2,5 år gammal och han somande ifrån allt innan klockan var 22.


Sen har vi lillasyster som skulle kunna hålla låda natten genom. Trodde kanske att hon sover för mycket på dagen men efter att testat så insåg jag att hon är helt enkelt en kvällsmänniska. Grekinna och kvällmänniska, yeah, det är vår dotter det.




Våra barn är alltså bara lika till utseendet, inget annat. Sen har dom fått helt olika starter i livet. Kyriakos fick en uppväxt hos farmor med en mamma som jobbade hela tiden. Sedan vi fick Chrissi har jag inte jobbat en dag och jag brukar säga att hon och jag "pame paketo". Vi är liksom ett team som hör ihop. Det är inte många timmar jag spenderar utan henne. Hon följer med mig överallt. Och det är inte en minut som är tråkig i hennes sällskap. Hon ska kramas, pussas, viska hemligheter på sitt egna språk som man inte förstår, vi dansar och sjunger och där kan jag se framtidens "Idol".

Hennes språk är grekiska, svenska och sitt "egna språk". Så även om hon pratar hela tiden, från morgon till kväll, förstår vi inte allt hon säger. -om lite, mamma, är ett nytt favorituttryck som används ofta och då får man följa med henne. Pratar jag med Kyriakos och hon vill ha uppmärksamheten ropar hon mamma, mamma men det slutar alltid med att hon skiker HELLOOOOO för att få mig att titta på henne. Så hon kan engelska med, haha.

Och räknar lätt till 10 med en blandning av svenska och grekiska siffror. Utan problem leker vi kurragömma i huset och hon står vi ytterdörren och räkna en, tå, te, yra, pende, exi, efta, okto, ena, eka, ja kommer!!!

Och medans man får jaga en 6 åring i huset för att få honom att sätta sig vid bordet och äta hänger denna tjej mig i benen i köket och ropar fame, fame, elo na fame. Äta, äta, vill äta. Hon slickar rent tallrikarna efter sig och äter allt med stor aptit. Så även godis och glass. Eftersom hon själv inte kan öppna kylskåpet eller når upp till översta hyllplanet där kinderchokladen ligger vet hon hur hon ska göra. Inte går hon till mamma i alla fall för hon vet att mamma säger nej. Hon går och viskar i storebrors öra "Iako, fame kinder?". Och självklart vill storebror det. Härliga ungar!!!


Lovade mig själv att nästa inlägg på bloggen skulle vara något glatt och positivt. Vår dotter är glad och positiv men hon har sitt egna högljudda, livliga och stökiga sätt att visa det på! En grekinna helt enkelt!!!








6 kommentarer:

Anonym sa...

vilken underbar beskrivning av er Chrissi, men det låter som om det inte är nån vilokur precis att vara mamma åt ett sånt energiknippe.
Underbara ungar, dokumentera uppväxten så mycket du kan, du anar inte hur mycket man glömmer med tiden!
H. Inga-Britt

Anonym sa...

Jo nog är det ett positivt inlägg, log stort när jag läste! Tycker det är kul att barnen är så olika och jag tror att barnen är lite som de är från början.Sen får vi föräldrar vägleda dem så gott vi kan ! Ha bra dagar/ Lena

anneli sa...

Dom är så underbart söta dina barn!!

Eva sa...

Så fin beskrivning! Hon låter mycket grekisk, verkligen. Och givetvis är alla barn olika individer oavsett uppfostran, det är dina barn bevis för.

eva i Aten sa...

Underbara ungar! Jätteroligt att läsa om dina gulliga barn och alla deras olikheter.
Konstigt är det verkligen. Vi har ju fyra barn och de är har också helt olika personligheter! Uppfostran spelar allt mindre roll än vad man tror...

Cecilia sa...

Vilken underbar berättelse :) vilka härliga barn du verkar ha!!