Bröllop på Kreta

Bröllop på Kreta
Önskar ni att allt är bokat och klart när ni väl anländer till Kreta för er vigsel har ni hittat rätt!

söndag 16 januari 2011

Byn Koufos

Här ser ni kyrkan i byn. Koufos betyder förresten döv på grekiska.
Inne på kyrkområdet finns denna sten med namn på de männ byn har förlorat i krig.
"Krigare. Föll för sitt hemland". Under året 1940 står namnet Andreas Stafilarakis. Det var min svärmors pappa. Svärmor föddes i juli de året och hon var bara två månader när hennes pappa begav sig ut i kriget. Efter en månad kom beskedet om att han omkommit.
Svärmor, hennes 2 åriga syster och deras 23 åriga mamma växte upp och bodde hos sin mormor.
Kanske gjorde minitåget stopp här mitt i "city" av byn Koufos och ni köpte en läsk eller glass på tavernan.
Den gula skylten är ett riktmärke för cykelleden " Olive Hill" om jag förstått rätt.

4 kommentarer:

heffamamman sa...

Vi åkte precis den tågturen för andra gången i början av förra sommaren. Och jag kom ihåg historien om repet till dina svärföräldrars get från din blogg. :) Medan killarna i familjen spenderade några slantar på cafeet så promenerade jag en bit längre upp längs med vägen. Mittemot huset med det enormt fint rödblommande trädet så lekte en liten kille i blå och rödrandiga t-shirts och shorts. Han liknade er kille , så kanske det var han om svärföräldrarna bor åt det hållet? För där fanns ett rep i väggen. Vilket fick mig att småle över alla bekantskaper på nätet när vi sen åkte vidare med tåget. För visst är det ganska knasigt att jag visste att kanske just det repet brukade hålla fast en get. I en liten by borta på Kreta. :)

eva sa...

Så tragiskt med din svärmors pappa!

Kul för Heffamamman att veta att repet nog var till er get!

Karro sa...

Heffamamman,
jag skrattar så. Detta "getrep" har blivit ett känt riktmärke.
Säkert var det min son som sprang runt där. Nu hittade jag bilder ifrån de blommande trädet. Jag skriver ett nytt inlägg.
Hoppas ni hade en bra semester!!!

Åse sa...

Hehe, vi åkte den turen med tåget då vi bodde i Platanas 2007. :-) Känner igen mig precis!