Bröllop på Kreta

Bröllop på Kreta
Önskar ni att allt är bokat och klart när ni väl anländer till Kreta för er vigsel har ni hittat rätt!

torsdag 11 juni 2009

Tyst observerande

Barnuppfostran och amning är för "oss" svenskar ett hett ämne men vi är nog också rätt pryda och det är lite känsligt att ge tips och råd hit och dit. Så har jag som utlandssvenska uppfattat det hela.
Här därimot kan vem som helst, allt ifrån tanten i kassakön till någon på bussen slänga ut sig kommentar eller ett "men så ska du väl inte göra". Som nybliven mamma minns jag att råden haglade och mitt huvud flög fram och tillbaka som en pingisboll. Tillsist blev jag yr och orkade inte mer. Råd och tips gick in men lite snabbt ut. Det fanns bara två kvinnor som jag lyssnade på, min egen mamma så klart och min bästa vännina här, Helen, som alltid fungerat som bollplank, tipshörna och har den ork och tålamod att lyssna på mig i timmar. Helen, du är bäst!!!
Efter att spenderat många eftermiddagar på stranden kan jag inte låta bli att sitta och tjuvlyssna på de olika föräldrarnas metoder och påpekningar till sina barn. Och hur tomma hot absolut inte har någon inverkan på barns uppförande.
Till exempel. Mamma med 2 tvillingflickor i 4 års åldern. - Den spaden är inte vår, lägg tillbaka den annars åker vi hem.
- Du går inte längre ut i havet, för då åker vi hem. - Sätt dig ner och ät banan annars åker vi hem. Efter 2 timmar när vi begav oss hemåt var mamma fortfarande kvar. Det enda hon fick ut av sina tomma hot var att hennes egen röst verkade bli svagare och hesar. Flickorna sprang runt och gjorde precis vad dom ville.
Familj mamma och pappa med 2 döttrar, 5 och 9 år gamla där barnen behandlades som bebisar och inte fick göra något.
- Nej det är farligt. - Gå inte så långt ut. - Du måste äta. - Stänk inte med vattnet. - Kasta inte sanden. - Nej du får inte göra så. - Kom här. - Nej det är inte våra saker. - Lägg tillbaka den. - Usch äcklig. - Nej sluta med det.
Dessa negativa ord sprutade ut hela tiden och jag var nära att ta vårt pick å pack och flytta längre bort på stranden. Att föräldrar bara orkar. När mamman sen tog fram en liten joghurt och började springa runt och mata barnen, hello 9 år, fattade jag att denna familj har ju grävt sin egen grav. När joghurten rann ner på hakan var det mamman som hämtade servett och torkade.
Den minsta flickan som jag tippar på 5 år fick hjälp att ta på sig blöja när dom skulle åka hem. Och som avslutning tryckte dom in en napp i hennes pratande mun så det blev tyst på henne.
Hade jag haft en stor slickpinne-napp, sån man fick på tivoli när man var liten, hade jag tryckt in en i mammans mun samtidigt som jag hade dragit några råd och tips för henne. Hon om någon verkade behöva det.
Men jag är ju svensk och satt bara där bakom solhatt och solglasögon och bet mig i tungan för att inte ett råd skulle hoppa ut. Aj det var svårt!!

2 kommentarer:

Cissi sa...

hihii gud så kul!! jag känner igen det där. Vad jag tror hänt också är att svenskar ger inte råd och kan därför inte heller ta emot råd. Jag har ofta upplevt att de blir sura om man försöker ge råd även om jag är väldigt försiktig när jag ger råd. Jag tar gärna emot råd och tips men väljer sedan själv om det stannar i huvudet eller går rakt ut igen.

Eva Henriksson sa...

Man kommer så nära andras familjeliv på en sådan strand och då hör man. vi brukar iaktta och tänka men säger naturligtvis ingenting.....konstigt att de inte har bättre koll på bantillvaron.....Hoten usch och alla tomma tillsägelser om allting.
Man orkar knappt höra ....
Men i Paleohora brukar vi vara nästan ensamma ute på stenudden (anidri) så där slipper vi alltihop.
Vi är där i okt eller maj.Vårt smultronställe!