Bröllop på Kreta

Bröllop på Kreta
Önskar ni att allt är bokat och klart när ni väl anländer till Kreta för er vigsel har ni hittat rätt!

torsdag 23 april 2009

Gravid

Om någon här frågar om jag är gravid eller gratulerar till graviditeten kommer det alltid en följdfråga. I Sverige är säkert följdfrågan "När är det beräknat?"
Här låter det 9 av 10 gånger "Är det en flicka eller pojk?" då de flesta föräldrar väljer att få reda på könet. Jag har skrivit mer om det här och läs gärna så förstår ni bättre.

När man väl svarat tillbaka pojk eller flicka kan man få olika utlåtande tillbaka. Här är exempel på pojkutlåtande "Ååhhhh....." eller "Bravo".
Medans flickutlåtande kan vara "bättre lycka nästa gång", "äsch det gör inget, bara barnet är friskt" eller kan du till och med mötas av tystnad.

Hemskt va? Den äldre generationen är självklart värre än den yngre idag men jag upplevde dessa utlåtanden med avsky. Om en vecka har vi tid för nästa ultraljud och vi bör då kunna få reda på könet eftersom jag är i vecka 17. Tänk om jag skulle säga till doktorn att vi inte vill veta. Oj då kommer vissa släktingar bli gråhåriga innan September månad. Men det kan dom gott ha om nu könet spelar så stor roll. För min del spelar det ingen roll och jag säger det klassiska " bara allt går bra och barnet är friskt". Så säger i och för sig vissa greker med men igen måste jag skriva att 9 av 10 inomsig ber till gudarna efter en pojk. Fy skäms och avsky mot dem!!

8 kommentarer:

Veronica sa...

Oj, är det så alltså?! Jag tycker du ska få släktingarna gråhåriga och be om att inte få veta, hihi :)

Kram

Anonym sa...

Ja, man tror ju inte att det är sant. Jag som svensk man skulle väl anses om en rabiat feminist i Grekland, men jag blir lite småförbannad å min dotters vägnar. Ska hon oxå behöva mötas av detta?
Jag tycker du ska stå på dig och vägra ta reda på könet. Heja Karro!
/Joppe

Eva Henriksson sa...

Bravo Karro inte hjälper du till med den hemska ovanan. Nej det vill vi inte veta och säg det.
Det är ju jättekul med ett syskon och måtte allt gå bra bara.
Vad tycker Kyriakos om ett syskon?
Vad önskar Giorgos då? (Han har ju redan fått en pojke!

Jo sa...

"Einai Agori y koritsi? Koritsi? Ax, den birasi, exeis xrono na kaneis ki alla..." Hur många gånger har jag inte fått höra den frasen? Vedervärdigt! Hoppas nästan på en flicka nästa gång med, bara för att liksom. Aris är enda sonen så alla väntar med spänning på att han ska få en son, kanske han själv mest av alla (även om han såklart är helt såld på sin lilla tjej). Så vansinnigt, men det säger en del om hur långt jämställdhetsfrågan kommit i detta land. I ora einai kali!

Eva sa...

Pust. När vi var i Aten och hyrde bil förra sommaren och jag ville skaka hand med försäljaren för att "close the deal" ryggade han och såg allmänt paff ut. Min kille sa senare till mig att det inte är vanligt att kvinnan gör affärer, i alla fall inte om mannen är med. Hm...

Karro sa...

Som du skriver Eva, så blev ju första barnet en son så vi "har gjort vårt" haha, det vill säga att det ligger inte lika stort intresse i 2;an om det blir en pojk eller flicka. Men ändå.
Giorgos är enda sonen så det var stort firande när sonen fick en son. Alla blev lättade och visst att namnet nu gick vidare i släkten. Det är sannerligen det som trycker på pojkkönet. att familjenamnet ska gå vidare.

Giorgos vill gärna ha en dotter och vi har nu bestämt oss för att inte säga könet till någon. Jag måste fråga doktorn och VILL veta eftersom det är lättare med kläder och planering men vi ska inte säga det till några. Jag kan hålla en hemlis, men frågan är med Giorgos. Jaja, vi får se.

Anna sa...

Oj, jag blir visst den enda som inte känner igen detta. Ja, "pojke eller flicka?" har jag hört frågas, men det frågar man väl i Sverige också? Jag har inte alls upplevt att det är bättre med pojkar än flickor och min grekiske man och jag lever lika jämställt som vilket svenskt par som helst.

Visst, jag bor i Aten och gissar på att vi är mycket modernare här än ute på öarna, men vill iaf visa att det finns ett modernare Grekland på framsprång. Jag själv hade förväntat mig mycket mer "bakåtsträvan" här i Grekland än vad jag sedan upplevt på plats.

Det enda jag ogillar i sammanhanget är namntraditionen och den har jag faktiskt gått emot. Lite knorrades det, men vi ville att barnen skulle få svenska namn till sitt grekiska efternamn.

I ora einai kali! :)

Karro sa...

Anna,
säkert ligger Athen några år före öarna och jag skriver om det jag upplever här i min vardag på Kreta.

Vi har släkt i Athen och klart märker jag skillnad på åsikter och synpunkter när det diskuteras hej vilt under våra träffar.