Bröllop på Kreta

Bröllop på Kreta
Önskar ni att allt är bokat och klart när ni väl anländer till Kreta för er vigsel har ni hittat rätt!

måndag 5 januari 2009

Inte alltid lätt att vara utlänning

En trettondagsafton för många år sedan.

Jag är hemma själv då mannen jobbar. Har lagt mig på soffan och slappar efter att städar huset och skurat golvet.
Plötsligt knackar det på dörren. Tveksamt går jag öppnar och utanför står en grekisk präst som är så kort till växten att han mer påminner om en hustomte.
Vad säger jag nu? Tjena, kalimera, hur är läget? Jag vet inte vad jag ska säga utan blir stum och bara öppnar dörren. Prästen går rakt in i huset samtidigt som han mumlar något religöst. Han fortsätter bort mot hallen och jag står kvar och hör hur han öppnar dörren till toaletten. Vad fasen vill prällen? Låna toaletten? Ja det kanske är tillåtet för präster i det här landet att gå in ”och känna sig som hemma” och låna toan, vad vet svenska jag om det.
Men nejdå han vänder sedan riktning och går in i sovrummet. Prällen trött??
Efter sin lilla husesyn kommer han tillbaka till tv-rummet och köket och då ser jag till min förtvivlan att han håller en riskvist ( likar i alla fall det ) i ena handen och i andra en silverhink med vatten. Och prällen går runt och skvätter vatten på mitt nytvättade golv. Va f*n!!!!
När han är klar och på väg ut genom dörren frågar han:

”Vart kommer du ifrån?”
”Sverige”
säger jag och står fortfarande som ett fån med öppen mun.
Det svaret fick väl prästen att förstå och han sa något obegripligt på grekiska och sen gick han.
Snabbt efter det slängde jag mig på telefonen och ringde Giorgos.

”Det kom en präst och skvätte vatten i hela huset. Vad fasen ville han?”
”Han välsignade huset. Gav du honom pengar?”
frågar Giorgos.
”Pengar? Va? Skulle jag ge honom pengar? Hur f*n skulle jag kunna förstå att prästen sjöng sina ”ta kalanta” ( gick lussetåg ) ?” utbrister jag.
”Jaja, haha, det gör inget” avslutar Giorgos. (typ han menade du är utlänning och kunde ju inte förstå det)

Nej klart att jag inte fattade det. Aha, det var därför prästen stod kvar och såg ungefär ut som pickolon som burit upp mina väskor till hotellrummet. Han ville ha dricks. Ok pickolon kunde jag läst av och gett dricks, men första mötet med en grekisk präst fick jag underkänt på.
Idag, måååånga år senare, vet jag vad som förväntas av mig. Jag har en 10-euro sedel redo i köket och jag skurar golvet när prästen har skvätt sitt heliga vatten.

2 kommentarer:

Tove sa...

Haha, visst är det roligt att man kan skratta till alla missar man gjort som utlänning! Och fortfarande gör, är väl bäst att tillägga!

Cissi sa...

gud så kul! ja det är inte alltid lätt att veta vad man ska göra.